Det var inte helt säkert att jag skulle kunna åka och vandra i fjällen denna sommaren, på grund av den stukning som jag ådrog mig på fjället sommaren innan. Men tillslut fick jag ändå okej av min fysioterapeut; men ned restriktioner. Jag fick inte gå mycket mer än en mil om dagen. Jag hade en rutt planerad sedan tidigare som jag velat gå länge, från Grövelsjön till Norge via Rogen, in i Femundsmarka och sedan tillbaka till Grövelsjön. Den långa vägen via Skedbrofjället. Att gå den på fler dagar skulle innebära tyngre packning, men så fick det bli.

Eftersom jag skulle vandra in och ut ur Norge och jag inte ville ha tidspress krävdes det en del planering för hundarna också. Jag behövde ordna med deras pass och avmaskning, så att vi fick 28 dagar som vi kunde vandra in och ut ur Norge som vi ville på.

Dag 1, ca 7 km

Kom fram sen eftermiddag till Grövelsjön och parkerade på länsstyrelsens sommarparkering. Funderade kort på att ta en natt vid fjällstationen, men, men bestämde mig ganska omgående för att gå upp på Långfjället.

Det var en fin kvällsvandring upp på fjället. Solen lös, och det var lugnt och stilla. Slog läger vid en liten sjö, och Charlie kastade sig ganska så direkt på rygg och bara låg och njöt sådär som Charlie gör när han är riktigt nöjd över att vara i fjällen.

Ganska snart efter att jag slagit upp tältet slog vädret om och det blev kallt och blåsigt. Vaknade senare under natten upp av det regnade och blåste häftigt.

Dag 2, ca 13 km

Bestämde mig för att vänta ut regnet, hade ändå inte bråttom någonstans och det är mysigt att ligga i tältet och gosa med hundarna. Sedan följde en fortsatt fin vandring på Långfjället.

Tog lunch i en raststuga, och fick sällskap av en man som gått Rogen runt rundan. Vi satt och pratade ett tag, innan vi fortsatte åt varsitt håll.

I steniga Töfsingdalen fullkomligen kryllade det V mygg. Det kändes bitvis som att det inte gick att andas utan att få med mygg ner i lungorna. Myggmedel hjälpte föga på de aggressiva myggen, så det var skalkläder på och ett högt tempo som gällde.

Vi rastade vid ett litet vindskydd vid sjön Hävlingen. Funderade på att sova där, men bestämde mig för att gå upp till Slagusjön för att slå läger där.

Dag 3, ca 8 km

Vacker vandring på Slagufjället. Bitvis väldigt stenigt och blött, det var till att vara försiktig med fötterna.

Vid STF stugan Storrödtjärn blev vi bjudna på saft och vatten av stugvärdsparet med kanske Sveriges yngsta stugvärd på ungefär 1,5 år. En tysk man kom förbi och tipsade om ett ställe med både vindskydd, stuga och flera tältplatser vid Rogen, ungefär 4 kilometers vandring bort.

Jag bestämde mig för att gå dit. Det var bitvis stenigt och blött med delvis översvämmad led, men också mycket spång. Relativt lättvandrat på totalen.

Vid lägerplatsen hade två tyskar slagit läger, en far och son, som var ute på 4 veckors paddling med fiske. Senare kom också en kvinna från Holland. Vi hade en trevlig kväll i vindskyddet med många spännande historier. När vi höll på att bryta upp för att gå och lägga oss kom också två svenska killar för att så läger.

Dag 4, ca 12 km

Vi vaknade till en regnig morgon. Det var skönt att kunna laga frukost och packa ihop i stugan.

Vandringen började med en väldigt stenig stigning i flera kilometer. Det kändes i benen. Kände mig lite jäktad av ett åskoväder som jag blivit varnad för, ett åskoväder som aldrig kom.

Tog lunch på sidan av fjället Tundsjövålen. Rogens naturreservat är helt sjukt vackert. Jag kände sådan glädje över att få uppleva sådan sagolikt vacker natur.

Bestämde mig för att ta en natt i Rogenstugan. Köpte choklad och en öl till middagen. Det kändes som oerhörd lyx att sitta där med hundarna vid fötterna, eld som sprakade i kaminen och äta en påse torrmat och dricka ljummen öl.

Dag 5, ca 19 km

Efter en mysig natt vaknade jag hyfsat tidigt, gjorde morgon och städade ur stugan. Stugvärden vinkade av oss, och hundarna var riktigt taggade på att fortsätta vår vandring.

Det var väldigt vacker och enkel vandring, stor del på spång, till vindskyddet vid Rödviken. Jag hade hoppats på att det skulle vara en okej plats att sova på men väl där kändes det inte särdeles trivsamt.

Men åt lunch där, och andra vandrare dök också upp där för att äta lunch. Efter en längre vila bröt jag upp och fortsatte mot STF Skedbrostugan. Det var en stenig och blöt stigning längsmed Bustvålen.

Jag försökte hitta en tältplats men det fanns inga bra. Först när jag redan var nära Skedbrostugan fann jag en fin tältplats, men kände då att jag lika gärna kunde gå bort till stugan.

Rastade vid en bänk med fin utsikt in i Norge. Tycho somnade på ett par stenar, det såg inte skönt ut men han verkade nöjd. Kom fram till Skedbrostugan ganska så trött med ont i fötterna. Köpte choklad av stugvärden och slog sedan upp tältet en bit ifrån Skedbrostugan, men det var svårt att hitta en plats där det inte kryllade av myror. Och naturligtvis var det mycket mygg.

Dag 6, vilodag

Eftersom det blev en längre distans än vad min fysioterapeut rekommenderat bestämde jag mig för en vilodag. Min fotled hade också svullnat lite.

Både jag och hundarna sov länge. Efter frukost gick vi runt lite i omgivningen och jag hittade en fin klippa att bada ifrån. Pratade också hel del med stugvärden.

Fast vi inte gjorde mycket så gick dagen ändå. På kvällen kom två sammanhörande familjer med fyra barn och en liten valp. Det var ett himla ståhej på dem, och de verkade inte riktigt att koll på läget när de inte hade koll på skillnaden mellan vinterled och sommarled. Deras vandring till Rogenstugan nästkommande dag blev med ens längre än vad de hade planerat.

Dag 7, ca 12 km

Vaknade senare än vad jag hade tänkt mig till ett riktigt blött tält; kondens till förbannelse. Torkade av det värsta med en trasa och packade ihop efter frukost. Språkade en stund med stugvärden innan jag och hundarna fortsatte.

Det var väldigt stenigt till en början, men att balansera från stenblock till stenblock var vi vana vid vid det laget. Det var en storslagen utsikt över både Sverige och Norge från Skedbrofjället.

Ovanför Norge hägrade dock tunga och mörka moln, men när vi väl passerade landsgränsen slapp vi regn och fick sol.

Vi gick till Fautbua, men jag kände inte att jag ville sova i den timrade lilla stugan och gick vidare efter att ha ätit lunch. Det var svårt att hitta en tältplats; var det inte en massa sten så var det väldigt blött. Mötte en äldre dam med barnbarn påväg till Fautbua; stugan blev bra till dem. Fann tillslut en vacker tältplats mellan två små tjärn.

Kvällen blev vacker med strålande sol, och jag och hundarna satt utanför tältet länge och bara njöt. Under tiden kunde vi se en strid ström av vandrare som passerade på leden längre bort.

Dag 8, ca 11 km

Vaknade till regn som snart upphörde. Det var en kall morgon, och dagen bjöd på fortsatt mycket stenig vandring över vattensjuk mark. Det var jobbigt för fötterna, framförallt för min fotled.

Tog en kort fikapaus efter nästan 5 kilometer; kort för det att regnet kom. Lunchpausen blev sedan på en ås med fina tältplatser. Jag kände dock att jag ville gå mer innan jag slog läger för dagen.

Vandrade genom fin skog, och kom till slut ner mot Røvallen och hittade en tältplats på en udde vid sjön Nedre Roasten. Lägerplatsen var ganska nerskräpad med både matrester och papper, och längsmed sjön stod tälten resta som ett pärlhalsband.

Sent på kvällen kom två väldigt trötta män vandrandes. De hade letat längre efter en ledig tältplats men inte hittat någon. Jag erbjöd dem att dela lägerplats med mig, det fanns utrymme för fler tält. De avböjde och gjorde nytt försök att hitta en ledig tältplats men kom så småningom tillbaka och ursäktande för att de störde tacklade de ja till att dela lägerplats. Femundsmarka fullkomligen kryllar av vandrare, paddlare och fiskare. En väldigt civiliserad vildmark.

Dag 9, ca 10 km

Vakande ganska tidigt, innan sju, och bestämde mig för att göra morgon direkt. Av och till testar jag gröt till frukost, och även denna gång kunde jag konstaterar att gröt ej är för mig.

Det var stenig och blöt vandring till en början, men när jag och hundarna kom upp på fjället så blev det bättre; längre sträckor i vart fall.

Det var otroligt vackert att komma upp på kalfjället, och Oasen uppenbarade sig nästan som en hägring. Möttes av en massa renar, men de drog rätt snabbt vidare när de märkte av hundarna.

I min vandringsdagbok har jag denna dag skrivit ”Det är inte långt kvar på den här vandringen nu. Tror det är en av de bästa vandringarna som vi har gjort. Oasen är en magiskt vacker plats, en märkligt grönskande oas mitt i det karja och steniga landskapet”.

Magin kom att brytas till kvällen. Medan jag tog en tupplur slogs det upp 4 tält till i Oasen, några av dem tillhörandes ett gäng högljudda danskar. De skränade, fes och rapade för fullt hela kvällen. Tack och lov gick de och la sig hyfsat tidigt.

Dag 10, ca 9 km

Sov hyfsat grannar tilltrotts. Gjorde morgon och var sist med att lämna Oasen. Såg en vit renkalv med sin flock medan jag ordnade med morgonbestyren. Att se en vit renkalv ska betyda tur.

Det var en vacker och förhållandevis enkel vandring till Svukuriset. Stenigt ibland bara, och då mest småsten. Det var ett vackert kalfjäll att vandra över, men många fina tältplatser.

De sista kilometrarna till Svukuriset gick vi genom vacker fjällskog. Stannade vid Svukuriset, år våfflor till lunch och bestämde mig för att ta en natt där, men i tältet. Bokade in mig på 3-rätters middag. Middagen var helt fantastisk, grön ärtsoppa, lasagne och karamellpudding.

Dag 11, ca 14 km

Det blev många höjdmetrar den dagen, efter många kilometrar i stenig och vattensjuk fjällskog. Det var skönt när vi väl kom upp på kalfjället.

Regnig natt. Gott med frukostbuffé och smörgåspaket till lunchen; torrmat i all ära men det var riktigt gott att äta ’riktig’ mat igen.

Vyerna som dagen bjöd på var helt extraordinära. Det kändes helt galet vilka vackra utsikter vandringen bjudit på dittills och fortsatte att bjuda på. Såg också en hel del ren, och en till vit renkalv med en mörk prick på rumpan. Jag älskar att få möta ren på fjället.

Kom fram till ett vad, där en kvinna var i full färd med att vada. Hon stämde av att jag kände mig trygg med vadet. Medan jag förberedda mig och hundarna kom en pappa med en son. Pappan erbjöd hjälp med ryggsäcken över. Jag kände att jag hade den biten under kontroll (och hundarnas väskor spänner jag fast på min egna) men vi vadade över tillsammans, och jag höll sonen sällskap medan pappan gick tillbaka för att hämta sonens ryggsäck.

Jag hittad en tältplats precis efter vadet, och slog läger där. Hittade snart blodfläckar på hundarnas liggunderlag och upptäckte att Charlie skurit upp en trampdyna. Det var bara att skölja rent, lägga bandage och sätta på en sko. Det känns spontant som att fjällen går väldigt hårt åt fötterna på samtliga i vår lilla flock. Året innan var det jag som skadade mig. Nu var det Charlies tur.

Dag 12, ca 12 km

Tanken var att ta en natt till på fjället innan jag gick ner till Grövelsjön, men med tanke på Charlies tasskada kändes det angeläget att komma ner från fjället och hem.

Jag packade om hundarnas väskor så att Tycho fick ta Charlies packning också; deras väskor var nästintill tomma vid det här laget så det var inte så mycket extra vikt han fick. Charlie verkade inte ett dugg besvärad av sin skada, vilket var skönt att se.

Vi hade ett fjäll att gå över innan vi passerade in i Sverige och kunde gå ner till Grövelsjön. Gårdagens alla höjdmetrar kändes i benen, så det var lite kämpigt att gå uppför ännu ett fjäll. Men utsikten var mödan väl värd, och uppe på fjället fick jag mottagning på min mobiltelefon. Jag passade på att boka in ett videosamtal med en veterinär, för att få en bedömning på om jag skulle prioritera ett veterinärbesök innan hemresan.

När tiden för videosamtalet väl inföll fick jag klättra upp på ett stenröse får att bibehålla mottagning. Veterinären konstaterade att såret inte såg ut att behöva sys, och att det viktiga för att hålla det rent och torrt och minimera belastningen på tassen tills såret var läkt.

På vägen ner till Grövelsjön mötte jag både ren och människor som var ute på dagstur. En väldans massa människor.

Vi stannade till vid Sjöstugan och åt våffel lunch (klart hundarna också får smaka våfflor) innan vi fortsatte till fjällstationen. Där köpte jag lite färdkost innan vi gick till bilen där Charlie fick ett nytt och rent bandage innan vi började rulla hemåt.

Det blev inte riktigt det avslut jag hade tänkt mig på vandringen, men jag står ändå fast vid min anteckning om att detta var en av de bästa vandringar vi gjort. Charlies tass läkte dessutom utan några problem.