Etikett: Dagsvandring

Stora Älgsjön, september 2018

Att vandra utan Oliver känns både märkligt och sorgligt; det är någonting väsentligt som saknas. Samtidigt vet jag att Oliver inte längre har de fysiska förutsättningarna för att vandra, och jag skulle sakna att vandra alltför mycket för att lägga det på hyllan. Därför kändes det rätt bra när första vandringen på hemmaplan utan honom skedde tillsammans med en grupp kompisar och gamla kollegor; dessutom var jag hundvakt åt Chiko denna dag så han gjorde naturligtvis också oss sällskap.

To go hiking without Oliver feels both strange and sad; there is something essential missing from the whole experience. Still, I know Oliver does no longer have the physical capacity needed for hiking, and I would miss hiking too much to give it up entirely. Therefore, it was comforting that the first hike at home would be in the company of a few old friends and colleagues; I was also dog sitting Chiko that day so, of course, he also joined us. 

Längs havet från Unstad till Eggum (Lofoten), augusti 2018

Turen från Undstad till Eggum är en jämförelsevis lätt led på Lofoten, ändå utbrast min väninna ”fy fan vilken jävla led” och tyckte att jag skulle citera henne ordagrant.

The hike from Unstad to Eggum is a relatively easy trail for Lofoten, but despite that my friend burst out saying ”Damn, what a fucking trail” and told me to quote her.

Klockaretorpsleden, maj 2018

Under vinterhalvåret har jag besökt platser som jag ibland känt att dit vill jag tillbaka igen för att se hur det ser ut när det blivit vår och blommorna börjar komma, eller hit måste jag och tälta när det blivit sommar och naturen är klädd i full grönskande skrud. En sådan plats är Klockaretorpsleden.

During the winter half-year I have visited several places that I have thought I must return to in the spring to see the budding flowers, or I must visit here again and bring the tent once it is summer was and nature is dressed in green. The Klockaretorp Trail is one of those places.

Fjällmossen Östra, mars 2018

Fjällmossen är ett naturreservat i Kolmården som är känt för sin gamla tallskog och öppna myrmark som är hem för den sällsynta orkidén mossnyckel. Det var dit jag blev medbjuden för en dagstur med vandring en lördag i mars.

Fjällmossen is a nature reserv in Kolmården known for its old pine forest, open landscape of bogs and for being the home of the protected orchid dactylorhiza sphagnicola. It was here we went when I was invited to join a day hike one Saturday in March.

Viggebyleden, januari 2018

När en vän i slutet av januari frågade om vi skulle ge oss ut på en dagsvandring, drygt fem veckor efter att Oliver insjuknade i SRMA, så tänkte jag: varför inte?

When a friend at the end of January asked if we wanted to go for a day hike, almost five weeks after Oliver became ill with SRMA, I thought: why not?

Kättsättersleden, december 2017

När hösten övergått till vinter, dagarna är korta och dagarna mest känns gråa och trista känns det ibland motigt att ta sig ut; trots att det egentligen är vad man behöver som mest. Så första adventhelgen tog jag mig i kragen, packade ryggsäcken och tillsammans med hundarna begav jag mig därefter av till Kättsättersleden.

The Kättsätter trail can be reached from the neighbourhood Kättsätter in Norrköping, on the 117 or 118 bus route. The trail is 4,5 kilometres long, but I could read on the map that the Kättsätter trail connects to the Klockaretorp trail, and that from there you can make a detour to an observation tower for birdwatchers; I thought it could make for a decent day hike.

Rödgölens naturreservat, oktober 2017

Rödgölens naturreservat ligger utanför Norrköping, beläget nordväst om den lilla orten Skriketorp. Genom åren har jag hört många som talat väl om Rödgölen; den kuperade terrängen, de artrika små sumpskogarna och den gamla tallskogen som ibland kan ge känslan av att vistas i en urskog.

Rödgölen Nature Reserve is situated outside Norrköping, northwest of the small community, Skriketorp. I have through the years heard many speak well of Rödgölen; the rugged nature, the wetland forests which are rich in species and the old pine forest which occasionally gives a visitor the feeling of being in a primary forest.

Utsiktsrundan, oktober 2017

Hösten är en fantastisk årstid. Naturen sprakar i ett myller av färger, luften är sval och frisk men solen värmer. Tillsammans med en kompis hade jag planerat att vandra Utsiktsrundan sedan sommaren. Vi var övertygade om att Kolmårdsskogen och utsikten över Bråviken skulle visa sig från sin bästa sida just när träden var som färggladast; och helt fel hade inte.

Autumn is a fantastic time of the year. Nature sparkles in a variety of colours, the air is cool and fresh, but it is warm in the sun. A friend and I had been planning to hike Utsiktsrundan since the summer. We were convinced that Kolmården Forest and the view of Bråviken would be best when the trees were the most colourful; and we were not wrong.

Vrinneviskogen, augusti 2017

Ibland behöver man inte söka sig så långt hemifrån för att komma ut i naturen och tanka ny energi. Vrinneviskogen är den skog jag har närmast mig, och dit söker jag mig när tid eller möjlighet inte riktigt finns för en tur längre bort.

Sometimes you do not need to search far from home to find nature and refuel new energy. Vrinnevi Forest is the forest nearest to me, and it is there I go when time or opportunity does not permit an outing further away.

Låktatjåkko fjällstation, juli 2017

I ett pass mellan två fjälltoppar ligger Låktatjåkko fjällstation. Den är inte bara Sveriges högst belägna fjällstation, utan har också Sveriges högst belägna bar. Där kan du också äta mat i restaurangen, och sova i en säng. Den brunmålade stugan ligger 1228 meter över havet, och har där legat sedan 1939, drygt 9 kilometer från Björkliden.

In a mountain pass between two summits you will find Låktatjåkko Mountain Lodge. It is not only Sweden’s highest located mountain lodge, but also Sweden’s highest located bar. There you can also eat in a restaurant, and sleep in a bed. The brown painted lodge is situated 1228 meters above sea level, and has been there since 1939, about 9 kilometers from Björkliden.

Rallarvägen, juli 2017

Den gamla materialvägen till Malmbanan har alltid fascinerat mig. Den bär fortsatt spår från en tung historia, både från rallarnas slit och från krigsåren.

The old supply road to the Ore Line has always fascinated me. It is marked by footprints with the heavy weight of history, both from the navvys hard labour and from years of war.

Nonstinden (Lofoten), juli 2017

I Ballstad, vid Kræmmervika hamn, börjar en led som tar dig längs havet, runt en udde och upp på fjället Nonstinden som i folkmun kallas Middagsberget.

In Ballstad, at Kræmmervika havn, a trail begins that will take you close to the ocean, around a point and up on the mountain Nonstinden that in every day speech is referred to as Middagsberget

Holandsmelen (Lofoten), juli 2017

Huruvida Holandsmelen är en kulle eller ett fjäll verkar vara omdiskuterat, men från dess topp bjuds det på en fin utsikt över Leknes, Vik och Haukland. Det är en lätt vandring som tar dig 434 meter upp över havet.

Whether Holandsmelen is a hill or a mountain is apparently a subject for discussion, but from it’s summit you will be treated to nice views over Leknes, Vik och Haukland. It’s an easy hike that will take you 434 meters above sea the sea.

Justadtinden (Lofoten), juli 2017

En kvällsvandring i midnattssolen. Justadtinden är den högsta toppen på Östra sidan av Vestvågøy, Lofoten, och sträcker sig 738 meter upp över havet.

An eveninghike in the midnight sun. Justadtinden is the highest peak on the eastern side of Vestvågøy, Lofoten,and reaches 738 meters above sea level.

Visingsö, juni 2014

Som student hade jag inte många dagar ledigt sommaren 2014, och det hade inte min vän med labradoren Malte heller; vi behövde båda jobba mellan terminerna. Men sedan vår vandring tillsammans på Öland sommaren 2011 hade vi båda velat ge oss ut på lite äventyr igen. Så när vi båda hade några dagar av ledighet…

Läs mer

Skurugata, maj 2014

Under maj månad har jag haft planer för flera dagsturer, men har istället ha jag bara kunnat titta igenom foton från gamla vandringar och drömma mig bort och hoppas att min lunginflammation snart läker ut så vi kan vandra våra planerade helgturer i juni. Så jag får ta tillfället i akt och berätta om Olivers…

Läs mer

Sörsjön, januari 2013

I januari 2013 hade jag och Oliver, efter att ha bott ett halvår i Göteborg och mellanlandat ett par månader i Småland, flyttat till och bott i Norrköping i ungefär fyra månader. I Göteborg hade jag och Oliver börjat ta med matsäck eller fika på långpromenader i Delsjöområdet, och lusten att få gå längre började…

Läs mer

Öland, juni 2011

Det var en tur till Öland som cementerade intresset för vandring. Det hade alltid funnits där, men det var inte förens jag och en vän kände att vi ville bryta vardagstristessen och stressen med studier som vi bestämde att spontant åka iväg någonstans när vi båda var klara med vårterminen på våra respektive universitet. Planerad…

Läs mer

Ravinrundan, mars 2017

Idag tog vi revansch på Ravinrundan i Kolmården. För lite mer än ett år sedan försökte jag och Oliver på oss denna vandring, men snurrade bort oss längs vägen. Vi hade en trevlig tur, och så småningom kommer jag att berätta om den, men idag tog vi oss Ravinrundan runt. Med några oplanerade avstickare, i…

Läs mer