To read in English, please click here

Denna blogg startades med tanken att berätta om min stor pudel Oliver, våra vandringar och utflykter i skog och fjäll. Men också för att visa på att en äldre och kroniskt sjuk hund kan leva ett aktivt liv. Och så behövde jag göra någonting med alla de fotografier som jag tar.

Friluftsliv kan, i mitt tycke, många gånger målas upp som att det endast handlar om de stora äventyren; veckolånga eller månadslånga vandringar, helst i orörd vildmark. Jag vill visa på att friluftsliv är vad man själv gör det till, det kan handla om både de små äventyren hemmavid likväl som de storslagna äventyren på främmande mark. Men för mig är friluftsliv framförallt ett sätt att spendera tid tillsammans med mina hundar och få avkoppling.

Så länge jag kan minnas har jag älskat hundar och att vara ute i naturen. Jag minns skogsutflykter och andra utflykter som min pappa gjorde med mig och mina bröder som barn, och jag minns skidturer i fjällen tillsammans med min mormor och morfar. Som tonåring gick jag långpromenader i skogen och drömde om en egen hund.

När jag var femton år fick jag Oliver, och vi trampade många mil tillsammans genom åren. Så småningom började jag att ta med matsäck för att vi skulle kunna vara ute så länge som möjligt. Vi tog tåget till Nordnorge för att hälsa på släkt om somrarna, och varje gång vi passerade Abisko drömde jag om att en dag kliva av där och vandra i fjällen. Tillsammans med en kompis blev det ett par dagsvandringar, men det skulle däremot dröja ända till 2016 innan jag och Oliver kom igång med friluftslivet på allvar.

Det var flera saker som hindrade mig från att komma igång, men de största hindren var de som jag byggde själv: jag vågade inte vandra ensam. Jag kände att jag saknade erfarenhet, kunskap, utrustning och en bil att ta mig någonstans med (bil har jag fortfarande inte). Men framförallt hade jag fastnat i den där tanken att vandring innebar att man ska gå långt och övernatta, helst så långt bort ifrån civilisationen som det går att komma.

Efter att tog examen vid universitetet och började på ett krävande jobb med lång pendling blev naturen den plats där jag fann min återhämtning. Oliver började dessutom att bli gammal, och jag insåg att om jag skulle förverkliga mina vandringsdrömmar tillsammans med honom så var det nu det gällde, och jag bestämde mig helt enkelt för att nu kör vi!

De äventyr som detta beslut har lett till kan du läsa om på denna blogg, både de stora och de små. Oliver somnade in i juni 2019, men bloggen fortsätter i hans anda.

 

Vi finns också på Instagram! Följ @poodlehike för en inblick i hundarnas vardag, våra äventyr och fina naturbilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

About the blog

I began writing this blog with the idea of telling the story of my standard poodle Oliver, our hikes and outings in the forest and mountains. But also to show that an elderly and chronically ill dog can still lead an active life. And I needed to do something with all the photographs I take.

Sometimes outdoor life can be portrayed as being all about the grand adventures; weeks or even months of hiking, preferably in untouched wilderness. I wish to show that outdoor life is what you want it to be, it can be both small adventures at home as well as exploring the unknown. For me outdoor life is first and foremost about spendng time with my dogs and recharching the batteries.

For as long as I remember I have loved dogs and spending time outdoors. I remember outings in the forest with my dad and brothers when I was little, and I remember skiing in the mountains together with my grandmother and grandfather. As a teenager I would go for long walks in the forest, dreaming about having my own dog.

When I was fifteen I got Oliver, and we walked many miles together throughout the years. Eventually I began bringing a lunch pack so we could be outside for as long as possible. We would take the train to the north of Norway in the summers to visit relatives, and eacch time when we passed Abisko I dreamed of one day getting off there to hike in the mountains. I did a few day hikes together with a friend, but it was not until 2016 that Oliver and I began hiking more seriously.

There were several things that for a long time kept me from taking the next step, but the largest hurdles were the once I created myself; I did not dare to hike alone. I felt that I lacked the experience needed, the knowledge, the equipment and a car to get anywhere (I still do not own a car). But first and foremost I had been caught in the idea of hiking meaning walking very far and sleeping outdoors, preferably as far away from civilisation as you can come.

After graduating from University and getting a demanding full time job with long ours commuting I found peace and quiet in nature. Oliver was also starting to grow old, and I realised that if I wanted to make my dreams about hiking with Oliver come true I had to do it now and so I decided to finally go for it.

You can read about the adventures this decision lead to on the blog, both big and small. Oliver passed on in June 2019, but this blog continues in his spirit.

 

We are also on Instagram! Follow @poodlehike for an insight into the dogs everydaylife, our adventures and for beautiful nature photographs.