Friluftsliv med pudel
Denna vandring kostade verkligen mer än vad det smakade. Jag har bara fått förlika mig med att ibland kan det bli så, ibland kan det man älskar att göra mest bli total pest.
This hike cost me more than it was worth. I have had to come to terms with that sometimes what you love doing the most can turn into a disappointing struggle.
Vissa vandringar planerar man inför lite extra noga, och ser fram emot lite extra. Och sedan händer saker som man inte kan förutse. Detta var tredje gången som jag planerade för att vandra från Kolmården till Katrineholm.
There are hikes that I plan for extra carefully, and look forward to a bit more than others. And then something unforseen happens and plans have to be cancelled. This was the third time I planned to hike from Kolmården to Katrineholm.
Detta med att ta med en valp ut på vandring råder det väldigt många delade meningar om. Det är upp till varje hundägare att själv ta ställning till hur man vill göra, men jag har aldrig sett någon anledning till att inte ta med en valp ut.
Whether to take a puppy hiking or not is a loaded question. In the end it is up to every dog owner to make their own decision, but personally I have never seen a reason to not bring a puppy along.
Att ta Silverleden på en helg var en spännande och lärorik upplevelse. Det är intressant att under kontrollerade former pusha sig själv och se vart ens gränser går, och det är kul att gå i ett område med så mycket historia. I flera hundra år var dessa gruvor en plats där människor arbetade och slet, och idag spatserar människor där för nöjes skull.
Hiking the Silver Trail during a weekend turned out to be an exciting learning experience. It is interesting to see how far you can push yourself and discover what your limits are, and it was fun to hike in a area with so much history. For several hundred years these mines were a place where people worked hard and struggled, and today people come hear to walk for pleasure.
Det hade länge varit en dröm att genomföra Fjällräven Classic Sweden. Året 2019 skulle Classic Sverige dessutom sammanfalla med min 30 årsdag, och jag tänkte att finns det ett bättre sätt att spendera sin födelsedag på än att få göra det man drömt om?
It had for a long time been my dream to do the Fjällräven Classic Sweden. In 2019 Classic Sweden would take place the same week as my 30’th birthday and I thought: is there a better way to spend your birthday than doing something you have dreamed about?
Att sitta ner och sätta ord till minnena av denna vandring innebär på sätt och vis att sätta punkt för det sista kapitlet i Olivers och min bok. Detta är den sista vandringen vi gjorde tillsammans och det sista äventyret jag har kvar att skriva om.
To sit down and put words to the memories of this particular hike is is in a way the closing of the last chapter of Oliver’s and mine book. This is the last adventure I have left to write about; our last hike together.
Att vandra utan Oliver känns både märkligt och sorgligt; det är någonting väsentligt som saknas. Samtidigt vet jag att Oliver inte längre har de fysiska förutsättningarna för att vandra, och jag skulle sakna att vandra alltför mycket för att lägga det på hyllan. Därför kändes det rätt bra när första vandringen på hemmaplan utan honom skedde tillsammans med en grupp kompisar och gamla kollegor; dessutom var jag hundvakt åt Chiko denna dag så han gjorde naturligtvis också oss sällskap.
To go hiking without Oliver feels both strange and sad; there is something essential missing from the whole experience. Still, I know Oliver does no longer have the physical capacity needed for hiking, and I would miss hiking too much to give it up entirely. Therefore, it was comforting that the first hike at home would be in the company of a few old friends and colleagues; I was also dog sitting Chiko that day so, of course, he also joined us.
Turen från Undstad till Eggum är en jämförelsevis lätt led på Lofoten, ändå utbrast min väninna ”fy fan vilken jävla led” och tyckte att jag skulle citera henne ordagrant.
The hike from Unstad to Eggum is a relatively easy trail for Lofoten, but despite that my friend burst out saying ”Damn, what a fucking trail” and told me to quote her.
Lofoten förför. De branta fjällen skapar en dramatisk effekt i ett landskap som annars ligger på havsnivå, och havet gör att det bjuds på snabba och häftiga väderväxlingar. Det är lätt att bli förälskad i detta landskap, men det är inte all de som lockas till Lofoten som återvänder hem.
Lofoten is a place that grabs you. The steep mountains create a dramatic effect in a landscape that otherwise is at sea level, and the ocean offers fast and violent changes in weather. It is easy to fall in love with this landscape, and those that are tempted to visit Lofoten do not always return back home.
Medan jag gick där på vägen funderade jag på hur mycket som har hänt sedan jag gick Björnturen förra året. Jag har varit ute mycket själv, men ibland också med andra. Jag har egentligen gjort allt det och mycket mer än vad jag för ett år sedan trodde att jag var kapabel till att klara av. Och allting har jag fått göra tillsammans med Oliver och Charlie. Där och då kände jag mig väldigt stolt över mina egna prestationer och av hur mycket jag utvecklats på bara ett år.
While I walked there I thought about how much had happened since I hiked Björnturen last year. I have been out on my own a lot, but also with others. I have actually done everything and more than I thought I would be capable of. And I have done it all together with Oliver and Charlie. There and then I felt rather proud of my own achievements and by how much I had learned and grown in just one year.
En led som går genom det småländska skogslandskapet och förbi platser med fin utsikt längs en rutt som förr var fruktad för stråtrövare lät väldigt lockande för mig. Jag såg framför mig stigar som slingrade sig fram genom djup och mosig barrskog och över steniga höjder i ett landskap som kanske skulle påminna om målningar av John Bauer. Ack så fel jag hade.
A hiking trail leading through the Småland forest landscape and places with beautiful views along a path that in the past was known and feared for highwaymen sounded very appealing to me. I saw before me paths weaving their way through deep and mossy coniferous forests and over stony hills in a landscape that would remind me of John Bauer’s paintings. I was wrong.
Under vinterhalvåret har jag besökt platser som jag ibland känt att dit vill jag tillbaka igen för att se hur det ser ut när det blivit vår och blommorna börjar komma, eller hit måste jag och tälta när det blivit sommar och naturen är klädd i full grönskande skrud. En sådan plats är Klockaretorpsleden.
During the winter half-year I have visited several places that I have thought I must return to in the spring to see the budding flowers, or I must visit here again and bring the tent once it is summer was and nature is dressed in green. The Klockaretorp Trail is one of those places.
Fjällmossen är ett naturreservat i Kolmården som är känt för sin gamla tallskog och öppna myrmark som är hem för den sällsynta orkidén mossnyckel. Det var dit jag blev medbjuden för en dagstur med vandring en lördag i mars.
Fjällmossen is a nature reserv in Kolmården known for its old pine forest, open landscape of bogs and for being the home of the protected orchid dactylorhiza sphagnicola. It was here we went when I was invited to join a day hike one Saturday in March.
När en vän i slutet av januari frågade om vi skulle ge oss ut på en dagsvandring, drygt fem veckor efter att Oliver insjuknade i SRMA, så tänkte jag: varför inte?
When a friend at the end of January asked if we wanted to go for a day hike, almost five weeks after Oliver became ill with SRMA, I thought: why not?
När hösten övergått till vinter, dagarna är korta och dagarna mest känns gråa och trista känns det ibland motigt att ta sig ut; trots att det egentligen är vad man behöver som mest. Så första adventhelgen tog jag mig i kragen, packade ryggsäcken och tillsammans med hundarna begav jag mig därefter av till Kättsättersleden.
The Kättsätter trail can be reached from the neighbourhood Kättsätter in Norrköping, on the 117 or 118 bus route. The trail is 4,5 kilometres long, but I could read on the map that the Kättsätter trail connects to the Klockaretorp trail, and that from there you can make a detour to an observation tower for birdwatchers; I thought it could make for a decent day hike.
Under hösten hade jag vid ett par tillfällen varit inne och nosat lite på Sörmlandsleden. Sörmlandsleden är ett nätverk av leder på ungefär 100 mil, och sträcker sig från Stockholms-området ner till Kolmårdsskogen. När jag stött på Sörmlandsleden har både ledmarkeringar, underhåll och vindskydd varit bättre än på Östgötaleden, så när jag fick tillfälle att planera en helgvandring var det därför Sörmlandsleden som lockade; och jag visste precis vart vi skulle börja.
In the Autumn I had several times come across the Sörmland trail. It is a network of about 1000 kilometres of hiking trails, stretching from Stockholm down to Kolmården forest. When on the Sörmland trail I have noticed that both markings and shelters have been better kept than on the Östgöta hiking trail. So when I had the opportunity to plan a hiking weekend the choice fell on the Sörmland trail; and I knew just where to start.
Rödgölens naturreservat ligger utanför Norrköping, beläget nordväst om den lilla orten Skriketorp. Genom åren har jag hört många som talat väl om Rödgölen; den kuperade terrängen, de artrika små sumpskogarna och den gamla tallskogen som ibland kan ge känslan av att vistas i en urskog.
Rödgölen Nature Reserve is situated outside Norrköping, northwest of the small community, Skriketorp. I have through the years heard many speak well of Rödgölen; the rugged nature, the wetland forests which are rich in species and the old pine forest which occasionally gives a visitor the feeling of being in a primary forest.
Hösten är en fantastisk årstid. Naturen sprakar i ett myller av färger, luften är sval och frisk men solen värmer. Tillsammans med en kompis hade jag planerat att vandra Utsiktsrundan sedan sommaren. Vi var övertygade om att Kolmårdsskogen och utsikten över Bråviken skulle visa sig från sin bästa sida just när träden var som färggladast; och helt fel hade inte.
Autumn is a fantastic time of the year. Nature sparkles in a variety of colours, the air is cool and fresh, but it is warm in the sun. A friend and I had been planning to hike Utsiktsrundan since the summer. We were convinced that Kolmården Forest and the view of Bråviken would be best when the trees were the most colourful; and we were not wrong.
När ens gamle fyrbenta vandringskamrat, livskamrat och bästa vän fyller 13 år finns det bara ett sätt att fira: ute i skogen!
When your four-legged hiking partner, life partner and best friend turns 13 years old there is only one way to properly celebrate: out in the woods!
Göta Kanal är ett av Sveriges största byggnadsprojekt och löper tvärs genom landet. Från början en transportväg för att slippa Hansan och betala tull, men idag är Göta Kanal ett populärt turistmål som även kallas för skiljsmässodiket.
Göta Canal is one of Sweden’s largest engineering projects and runs across the country. It is at the start a transportation route used to avoid the Hanseatic League and paying the Sound Dues, but today Göta Canal is a popular tourist attraction, and is also known as the divorce ditch.
Egentligen var det här det började, eller kanske snarare här som det tog fart. Det är många gånger som jag har passerat Abisko, i regel med tåget på väg till eller från Narvik. Ännu fler gånger har jag drömt om att en dag vara en av dem som kliver av för att upptäcka Abisko.
This is where it all began, or rather where it took off. I have passed Abisko many times, mostly on the train on my wait too or from Narvik. Often I have dreamt of one day being one of those to get off and discover Abisko
I Ballstad, vid Kræmmervika hamn, börjar en led som tar dig längs havet, runt en udde och upp på fjället Nonstinden som i folkmun kallas Middagsberget.
In Ballstad, at Kræmmervika havn, a trail begins that will take you close to the ocean, around a point and up on the mountain Nonstinden that in every day speech is referred to as Middagsberget
Huruvida Holandsmelen är en kulle eller ett fjäll verkar vara omdiskuterat, men från dess topp bjuds det på en fin utsikt över Leknes, Vik och Haukland. Det är en lätt vandring som tar dig 434 meter upp över havet.
Whether Holandsmelen is a hill or a mountain is apparently a subject for discussion, but from it’s summit you will be treated to nice views over Leknes, Vik och Haukland. It’s an easy hike that will take you 434 meters above sea the sea.
En kvällsvandring i midnattssolen. Justadtinden är den högsta toppen på Östra sidan av Vestvågøy, Lofoten, och sträcker sig 738 meter upp över havet.
An eveninghike in the midnight sun. Justadtinden is the highest peak on the eastern side of Vestvågøy, Lofoten,and reaches 738 meters above sea level.
Midsommar i år firades i ett tält vid en småländsk sjö, med regnet smattrandes mot tältduken och tre trötta hundar. Det blev en midsommarvandring längs Anebyleden.
This year midsummer was celebrated in a tent set up by a lake in Småland, with the rain pattering against the canvas and three tired dogs. A midsummer hike on the Aneby trail.
En av de saker som drar mig till vandring är att få släppa det vardagliga och bara ägna mig åt här och nu, och hundarna. Allt jag har att förhålla mig till är den plats jag är på, den plats jag ska till, det jag har med mig och vädret.
One of the things that draws me to hiking is letting go of everyday life and to just be in the here and now with the dogs. All I have to relate to is where I am, where I’m going to, what I’ve brought with me and the weather.
I vardagsrummet hänger det ett grönt tält på en torkställning, en sovsäck hänger från en galge i dörrkarmen och det ligger packpåsar på varje ledig yta. I köket lutar det starkt av myggmedel. Efterdyningarna från Björnturen har ännu inte stillnat.
In my livingroom a green tent hangs on a drying rack, a sleepingbag hangs from a coathanger on the doorframe and stuff packs lies on every available surface. The kitchen smells of mosquito repellents. The wake from Björnturen has not yet stilled.
Som student hade jag inte många dagar ledigt sommaren 2014, och det hade inte min vän med labradoren Malte heller; vi behövde båda jobba mellan terminerna. Men sedan vår vandring tillsammans på Öland sommaren 2011 hade vi båda velat ge oss ut på lite äventyr igen. Så när vi båda hade några dagar av ledighet…
Under maj månad har jag haft planer för flera dagsturer, men har istället ha jag bara kunnat titta igenom foton från gamla vandringar och drömma mig bort och hoppas att min lunginflammation snart läker ut så vi kan vandra våra planerade helgturer i juni. Så jag får ta tillfället i akt och berätta om Olivers…
Valborg verkar oftast förknippas med skog och mark, både i visor, dikter och tal. Glad såsom fågeln i morgonstunden hälsar jag våren i friska natur’n… Och det är precis vad Oliver, Charlie och jag gjorde på Valborgsmässoafton. Ryggsäcken packades till större delen klar kvällen innan efter mycket funderande kring vart det skulle bära av dagen efter….
Poodlehike - hiking with poodles 