Övre Glottern, oktober 2019

To read in English, please right click here and open in new tab

Det ska börjas i tid, det som krokigt ska bli sägs det. Därmed såg jag ingen anledning till att vänta med att introducera Tycho för friluftslivet. Dagen han blev 10 veckor gammal gav vi oss av tillsammans med en friluftskompis för att paddla packraft och sova en natt ute.

Jag har velat paddla på Övre Glottern sedan jag skaffade packraft, och det kändes som en lämplig tur att ta med en liten valp på. Förutom att det är lugn sjöpaddling så känner jag området ganska så väl.

Vi la i båtarna en bit nedanför parkeringen till Övre Glotterns naturreservat. Tycho var, som valpar tenderar att vara, nyfiken på allting och sprang glatt omkring och utforskade medan vi ordnade med båtarna.

Det är alltid spännande att sätta en hund i en packraft för första gången. Man vet aldrig hur de kommer att reagera. Kommer de vilja fara omkring? Kommer du försöka hoppa över bord? Kommer de orsaka att någon annan faller överbord? Tycho stod och kikade lite över kanten på båten innan han klättrade upp i mitt knä och somnade. Mer dramatiskt än så blev det inte annat än att Charlie inte var så glad över att Tycho låg i mitt knä; det är där Charlie gärna sitter.

Så medan Tycho låg och sov paddlade vi runt och utforskade Glotternskogen ifrån sjön. Jag blev visad en smal kort kanal som leder till vindskyddet vid Mela. Till min förvåning hade jag simmat mer eller mindre förbi den lite över en månad tidigare när jag spenderade en natt i vindskyddet under en vandring utan att ha sett kanalen.

Vi gjorde ett litet stopp vid Övre Glotterns vindskydd. Där finns en bastu som man kan boka, och det brukar vara ett populärt ställe. Just då var det ingen där, och hundarna sträckte på benen en liten stund innan vi klev tillbaka ner i båtarna.

Det var inte särskilt långt kvar att paddla till det vindskydd där vi hade planerat att slå läger. Det är ett vindskydd som ligger mer avsides och som det inte finns någon markerad led till; varför det också inte är lika välbesökt. Där väntade en annan friluftskompis, och under eftermiddagen skulle ännu en kompis göra oss sällskap.

Väl framme så sprang Tycho omkring som en galning medan jag satte upp tältet och såg till att allting var i ordning inför natten. Det kändes lite nervöst att sova med en 10 veckor gammal valp i tältet. Nu sover jag alltid med mina valpar i sängen för då händer det aldrig några olyckor, de vill inte gärna kissa är de sover, men jag var inte lika säker på att Tycho skulle tycka att samma filosofi kunde tillämpas också i tält. Och att sovsäck räknas som säng. Men det kändes säkrare att sova med honom i tält än att sova i vindskyddet.

Klockan var inte särdeles mycket när vi var klara med att ordna med vårt nattläger, så vi tog en promenad för att utforska området lite. Det finns en grotta som vi besökte och kröp in i, och strax utanför grottan så hittade vi ett par enorma kantareller. Efter det var det svampjakt som stod på schemat, och det var under denna svamprunda som vi stötte på den person som var sist med att ansluta sig till vårt sällskap, en av Charlies absoluta favoritmänniskor.

Hon gick också och letade svamp under tiden som hon letade efter vindskyddet. Det var nog en väldig tur att vi råkade på henne, för när vi skulle gå till vindskyddet vände hon och satte av åt helt fel håll…

Under eftermiddagen fortsatte letandet efter svamp. Tycho alternerade mellan att gå i hasorna på mig och att bokstavligen hänga i Charlies öra, och Charlie själv gick och försökte hålla ett vakande öga på oss båda två. Tillslut började han att klättra upp på höga stenar och höjder för att därifrån kunna övervaka oss medan vi letade. När jag fyllt de bajspåsar jag hade med mig med trattkantareller och gula kantareller slog vi oss ner i vindskyddet vid lägerelden. Där somnade båda hundarna snart, Charlie på en filt och Tycho mellan mina ben. När vi förflyttade oss till tältet ville han krypa ner i sovsäcken och sova i min famn. Det var första och sista gången som vi sov i samma sovsäck; valpar växer alltför fort.

Dagen efter vaknade vi till en ganska så gråmulen morgon. Efter frukost paddlade vi tillbaka, och det var betydligt kyligare väder än dagen innan. Vi blev förvånade när det plötsligt började dala ner små snöflingor runt omkring oss. Snö i början av oktober? Vi funderade på om det var ett tecken på att det skulle bli en kall vinter med tidig snö. Ack så fel vi fick.
































































Lake Övre Glottern, October 2019

There is a Swedish expression that basically means that if you wish for something to be done properly you can not wait around for it to happen. I therefore saw no reason to wait for Tycho to be introduced to the outdoors. The same day he turned 10 weeks old we left town with an outdoor friend to go packrafting and spend a night outdoors.

Ever since I bought my packraft I had wanted to go packrafting on the lake Övre Glottern, and I thought it would be a suitable trip for a young puppy. Not only would we be paddling on a calm lake, I also knew the area pretty well.

We chose a spot near the car parking area for Övre Glottern nature reserve to put the boats into the water. Tycho was, as puppies tend to be, very curious about everything, and happily ran around exploring while we got the boats ready.

It is always interesting to take a dog packrafting for the first time; you never know how they are going to react. Are they going to move around a lot? Are they going to jump overboard? Tycho stod and looked over the edge for a bit before he climbed into my lap and fell asleep. There was no drama involved at all, other than Charlie being jelous because Tycho was in my lap; that is where Charlie likes to sit.

While Tycho slept we continued to explore the lake. I was shown a short and narrow canal that lead to the shelter in Mela. To my surprise I had swam more or less straight past the canal just a little over a month earlier when I had spent the night at the shelter when hiking, yet I had not seen the canal.

We made a short stop at another shelter. There is a sauna there that you can book, which is why it is a very popular place. We were however alone there, so the dogs could stretch their legs for a bit before we got back into the boats.

We were not very far from the shelter we had planned to stop at for the night. This shelter is located where there are no marked trails, which makes it less popular. An outdoor friend was waiting for us there, and in the afternoon another friend would be joining us.

When we reached the shelter Tycho ran around like a maniac while I set up the tent and prepared for the night. I was a bit nervous about sleeping with a 10 week old puppy in a tent. I have always allowed my puppies to sleep in my bed to avoid accidents happening during the night, they do not want to pee where they sleep, but I was not sure if Tycho would apply the same logic when sleeping in a tent; he might not consider the sleeping bag to be a bed. But I felt better about sleeping with him in the tent than sleeping in the shelter.

It was early afternoon by the time we had set up camp, so we went for a walk to explore the area a bit. We visited a cave that we crawled into, and just outside the cave we found some enormous yellow chanterelles. Thus began the search for more mushrooms to pick, and it was while we were picking mushrroms that we met our friend who was going to join us later, one of Charlie’s favourite humans.

She was also picking mushrooms while she was trying to locate the shelter. It turned out it was a good thing we ran into her, because when we were to walk back to the shelter she turned around and began walking in the opposite direction.

In the end we spent most of the afternoon looking for mushrooms. Tycho either walked close behind me or he would litteraly hang from Charlie’s ear while Charlie tried to keep an eye on the both of us. Eventually he began climbing large rocks and would sit there watching over us. When I had filled all the dog waste bags I could find in my pockets with yellowfoot chanterells and yellow chanterelles we sat down in the shelter by the camp fire. Both dogs soon fell asleep, Charlie on a blanket and Tycho between my legs in a windsack. When we eventually moved to the tent he wanted to crawl into my sleeping bag with me and sleep in my arms. That was the first and last time that we both slept in the same sleeping bag; sadly puppies grow up too quickly.

We woke up to a cloudy day. After breakfast it was time to head back to the car. The weather was colder than the day before, but still we were taken by surprise when it began to snow. Snow in October? We wondered if it was a sign that winter would be coming early and that it would be a really cold one. How wrong we were.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s